Mind­ful­ness – en­kelt för­kla­rad

”Så länge du kan se floden flyta förbi är du inte i den”

 

Lå­ter en­kelt och själv­klart. Men hur är det med ”tan­ke-flo­den”. Är det möj­ligt att på lik­nan­de sätt be­trak­ta den lite på av­stånd och på det vi­set inte på­ver­kas av dess flö­de, fart el­ler djup? De som äg­nar sig åt och lär ut mind­ful­ness häv­dar be­stämt det och be­rät­tar gär­na vad mind­ful­ness är, fun­ge­rar och hur man gör.

Mind­ful­ness fram­ställs ofta som möj­lig­he­ten att ”Hit­ta lyc­ka och sin­nes­ro just här och just nu” i mot­sats till ”Hit­ta lyc­kan nå­gon an­nan­stans med nå­got an­nat”, vil­ket många av oss är väl be­kan­ta med inte stäm­mer alls.

Båda sät­ten kan låta som en full­stän­dig omöj­lig­het när man käm­par med då­ligt må­en­de, job­bi­ga tan­kar och trau­ma­tis­ka min­nen och and­ra kon­se­kven­ser av de över­grepp man över­levt och bara helst vill slip­pa.

Men att trä­na sig i mind­ful­ness kanske kan ha ef­fekt på hur man för­hål­ler sig till alla de tan­kar och sin­ne­still­stånd man har om man får en bra för­kla­ring till vad det är. El­ler inte är. Kanske blir det då bör­jan till en av pus­sel­bi­tar­na på läk­nings­re­san ef­ter över­grepp. Att man kan stå bred­vid den där flo­den och se på.

Så det är vik­tigt att inte ha fel­ak­ti­ga fö­re­ställ­ning­ar om mind­ful­ness, så att man kan pro­va och bör­ja i rätt ända. Så vi bör­jar här med vad mind­ful­ness inte är.  Kanske kan det in­ne­bä­ra att ny­fi­ken­het att fak­tiskt pro­va väcks, när my­ter och fö­re­ställ­ning­ar röjs lite ur vägen.

  1. ”Mindfulness är samma sak som meditation”

Det är inte sant. Där­e­mot kan me­di­ta­tion som prak­tik leda till ökad för­må­ga till mind­ful­ness el­ler med­ve­ten när­va­ro som det ock­så kal­las, i var­da­gen. Att veta att man inte be­hö­ver sit­ta i lo­tus­ställ­ning, tyst och stil­la länge är för många en lätt­nad att veta. Me­di­ta­tion bru­kar kal­las för en for­mell öv­ning i med­ve­ten när­va­ro, me­dan mind­ful­ness ibland kal­las för in­for­mell trä­ning, med stort ut­rym­me för hur det kan an­pas­sas ef­ter den som ut­för den och dess var­dags­si­tu­a­tion. Här­va­ro el­ler Varse­va­ran­de är två and­ra be­grepp som ibland fö­re­kom­mer när man pra­tar om mind­ful­ness i var­da­gen.

  1. ”Mindfulness är en del av buddhismen”

Det stäm­mer inte även om trä­ning av mind­ful­ness ock­så in­går i budd­his­men. Men att vara med­ve­tet när­va­ran­de i stun­den här och nu finns med i alla re­li­gi­o­ner, livs­å­skåd­ning­ar och fi­lo­so­fi­er runt om i värl­den och har all­tid gjort. Fe­no­me­net har bara ta­git sig lite oli­ka ut­tryck och be­nämnts på oli­ka sätt. Att den mind­ful­ness vi van­ligt­vis tän­ker på idag, ut­veck­la­des av och spreds över värl­den av Jon Ka­bat-Zinn som själv är budd­hist (ock­så fors­ka­re i mo­le­kylär­bi­o­lo­gi), be­ty­der det inte att det mind­ful­ness kom­mer från budd­his­men.

  1. ”Mindfulness är avslappnande”

Mind­ful­ness har inte med av­slapp­ning att göra. Även om det finns såna öv­ning­ar som kan leda dit. Men att vara mind­ful el­ler med­ve­tet när­va­ran­de kan man vara i vad man än gör el­ler vil­ket käns­lo­till­stånd man än har. Som när man trä­nar, dis­kar, job­bar i träd­går­den el­ler lik­nan­de. Men ock­så när man kän­ner sig spänd, veta om det och ak­tivt väl­ja om man ska göra nå­got åt det. Att för­håll­nings­sät­tet att låta tan­kar och käns­lor bara vara, utan att re­a­ge­ra på dem kan vis­ser­li­gen in­ne­bär ett mer mjukt och av­slapp­nad sin­ne­still­stånd som i sin tur kan ha av­slapp­nan­de ef­fekt på krop­pen.

  1. ”Mindfulness – är att inte tänka på någonting alternativ kontrollera sina tankar”

Egent­li­gen hand­lar mind­ful­ness pre­cis om mot­sat­sen. Det vill säga att inte kon­trol­le­ra sina tan­kar, som i att för­sö­ka mins­ka det ne­ga­ti­va och öka det po­si­ti­va. Istäl­let be­ty­der mind­ful­ness att låta de tan­kar och käns­lor som är där få vara där. Ac­cep­te­ra dom och se dom kom­ma, gå och för­änd­ras. Utan att di­rekt ta dom för san­na el­ler vik­ti­ga. Det lil­la ord­stä­vet ”så länge du kan se flo­den rin­na för­bi är du inte i den” sam­man­fat­tar det­ta pre­cis.

  1. ”Mindfulness gör en mera glad”

Det kan det göra, just för att man inte iden­ti­fi­e­rar sig med job­bi­ga tan­kar och käns­lor lika myc­ket. Men mind­ful­ness hand­lar egent­li­gen om att lära sig vara med och stå ut med alla ty­per av käns­lor. Man kan vara pre­cis lika mind­ful med käns­lor som ils­ka, sorg och ir­ri­ta­tion. Att trä­na på att vara med sina käns­lor utan att di­rekt döma ut dom el­ler sig själv för att man har dom, el­ler tro att de ska stan­na för all­tid kan för­stås ge en käns­la av mer gläd­je då käns­lor har en ten­dens att avta i styr­ka när man inte ma­tar dom med såna tan­kar.

  1. ”Mindfulness är vägen för alla, vid alla tillfällen” (kanske den viktigaste myten att slå hål på)

Om man mår väl­digt då­ligt, ja­gas av min­nen på över­grepp, job­bi­ga käns­lor och då­lig själv­käns­la är man inte all­tid redo att kon­fron­te­ras med alla di­men­sio­ner av sin si­tu­a­tion. Att ge­nom mind­ful­ness-öv­ning­ar föra oss till det nuet som är in­va­de­rat av så­da­na min­nen och käns­lor kan vara di­rekt mot­ver­kan­de. För för­må­gan att fly från nuet kan vara det som många gång­er gör att man kan han­te­ra sitt li­dan­de och över­le­va. Vi får inte glöm­ma att våra psy­kis­ka för­svar som hjäl­per oss att han­te­ra käns­lor av ång­est och me­nings­lös­het, trau­man och livs­kri­ser när det är som värst, är ett skydd som alla män­ni­skor har och är na­tur­ligt och vik­tigt. Så när det är som värst kan det bäs­ta vara att fly­ta lite på ytan utan dju­pa­re re­flek­tion el­ler med­ve­ten när­va­ro med sig själv tills man har sta­bi­li­se­rat sig.

Om man där­e­mot får kun­skap om tek­ni­ken och fi­lo­so­fin bakom i lugn och ro, hit­tar bra stöd och väg­led­ning kan man med ti­den upp­täc­ka att just här och nu, en li­ten stund i ta­get när man sit­ter, lig­ger el­ler gör nå­got man kan veta är tryggt och lugnt, kan mind­ful­ness bli det kraft­ful­la stöd man be­hö­ver för att fort­sät­ta sitt läk­nings­ar­be­te mot att må allt bätt­re.

En tan­ke i ta­get. En käns­la åt gång­en. I sin egen takt, på sitt egna vis.

 

Så vad är då mindfulness och hur är den kraftfull?

Om det bli­vit lite tyd­li­ga­re vad mind­ful­ness inte är, kanske det kan vara lät­ta­re att ta till sig vad mind­ful­ness är och kän­na sig mer be­redd att pro­va själv.

Mindfulness beskrivs ofta som ett särskilt mentalt tillstånd, ett förhållningssätt till det som sker, tänks och känns. Ett förhållningsätt utan filter som inte dömer, försöker kontrollera eller identifierar sig med det som pågår utan istället är mer vänligt, tillåtande och accepterade, vilket är tänkt att i sin tur utveckla den uppmärksamhet, medvetenhet och medkänsla som mindfulness består av.

Kanske är det som den där käns­lan som kom­mer av att se en flod som fly­ter för­bi. I sin takt, på sitt eget vis. Just den gång­en. Och du sit­ter en­dast bred­vid och tit­tar på. Om det skul­le göra dig lug­na­re, gla­da­re och kanske må bätt­re, då kanske mind­ful­nes­s­trä­ning är nå­got för dig. Nu el­ler se­na­re.

På den här si­dan som he­ter Mindfulnessportalen kan du läsa myc­ket mer om min­dul­ness så som den van­ligt­vis pre­sen­te­ras. Den drivs av Andre­as Åhslund som är le­gi­ti­me­rad psy­ko­log och mind­ful­ness­lä­ra­re.

Han har även någ­ra gra­tis mind­ful­nes­söv­ning­ar att lyssna på/ladda ner här (upp­lä­sa­re Andre­as)

Och om du vill kan du ock­så pro­va gui­da­de mind­ful­nes­söv­ning re­dan nu, från någ­ra av de fina ap­par som vi skri­ver om här

 

#mind­ful #mind­ful­ness #stress #vila #lugn #stress­re­du­ce­ring #av­slapp­ning #när­va­ro #ång­est #flas­h­backs #pstd #trau­ma